.
Vissa dagar undrar jag bara vad det är jag försöker göra. Jag har flyttat till en ny stad, ett nytt land, och skaffat mig ett nytt jobb. Ett riktigt jobb - där jag behöver använda mina semesterdagar och anmäla en månad i förväg om jag vill åka hem och hälsa på mitt gamla liv. Mitt gamla liv. Det är så det känns. Mitt gamla liv tillhör inte mig längre, och hur mycket jag än saknar det, så är det det valet som jag har gjort.
Ofta undrar jag varför. Varför skulle jag, som aldrig klarat av att lämna något i hela sitt liv, göra något så fånigt som att lämna ett helt liv? Jag kanske låter överdramatisk, och det är jag också. Någon skulle kanske protestera, säga att jag fortfarande har kvar mina vänner och min familj, och att jag alltid kan komma tillbaka. Det är sant. Jag har fortfarande kvar personerna som betyder allt för mig, men jag är inte längre en del i deras liv. Jag får på sin höjd lägesrapporter, som förklarar hur deras liv fungerar. Utan mig. Jag vill inte verka som att jag vill att folk ska sakna mig och inte kunna leva sina liv utan mig, inte alls. Det som gör mig så ledsen är att veta att jag hade kunnat vara där. Hade kunnat vara där för att fira min bästa väns födelsedag, hade kunnat gå ut med mina kompisar på kvällarna, och hade sedan kunnat krypa ner i min pojkväns säng.
Vad hoppas jag hitta här som är så mycket bättre?
You said I was ill, and you were not wrong
Jag vet att jag är paranoid, men jag börjar på allvar tro att min kropp jobbar på en vendetta mot mig.
Under flera års tid så har jag gnällt på min menscykels underbara förmåga att alltid anpassa sig efter när det är som mest opassande. Oberoende av om den behöver bli fyra veckor sen eller två veckor tidig. På grund av detta så gjorde jag i somras en ansträngning för att skaffa p-piller för att slippa skiten, men det gick ju inte heller som planerat. Av någon anledning, antagligen för att jag i alla andra avseenden är så lik min pappa, så har jag blodtryck som en 50-åring överviktig man. Så jag har helt enkelt fått acceptera att jag aldrig kommer kunna planera in några badsemestrar utan att ge mig själv en rejäl dos ångest.
Anledningen till att jag just nu tror att min kropp är ute efter att förstöra mitt liv är att den just nu har valt att slå till mig med allt den har på samma gång. Illamående, mensvärk, huvudvärk, öroninflammation och skarpa axelsmärtor, plus en del självförvållade bekymmer. För att inte nämna det att den gav mig min mens åtta dagar tidigare en det jag de senaste månaderna lyckats lura i mig var någon form av regelbunden cykel.
Så nu sitter jag och är gnällig över alltsammans. Napraxenet hjälper mot mensvärken och dövar marginellt öron- och axelsmärtan, så jag har väl i alla fall det att vara tacksam för. Och jag vet att illamåendet är självförvållat. Det är mitt naturliga sätt att reagera på nedstämdhet och ångest, och det har jag så det räcker och blir över idag.
Så jag inte låter som att jag har gått och blivit alldeles emo (really, what's the change?), så måste jag säga att långt ifrån allt är så piss som det låter när man lyssnar på mitt gnäll. När jag gör roliga saker och umgås med vänner så är jag jätteglad, problemet är bara att jag inte kan hålla kvar den känslan till när jag blir själv igen.
But speaking of fun things, jag var ute på klubb Zebra med Alice och Simon igår. Och som vi sa igår: har man blivit presenterad för Plura så har man haft en bra kväll!
Under flera års tid så har jag gnällt på min menscykels underbara förmåga att alltid anpassa sig efter när det är som mest opassande. Oberoende av om den behöver bli fyra veckor sen eller två veckor tidig. På grund av detta så gjorde jag i somras en ansträngning för att skaffa p-piller för att slippa skiten, men det gick ju inte heller som planerat. Av någon anledning, antagligen för att jag i alla andra avseenden är så lik min pappa, så har jag blodtryck som en 50-åring överviktig man. Så jag har helt enkelt fått acceptera att jag aldrig kommer kunna planera in några badsemestrar utan att ge mig själv en rejäl dos ångest.
Anledningen till att jag just nu tror att min kropp är ute efter att förstöra mitt liv är att den just nu har valt att slå till mig med allt den har på samma gång. Illamående, mensvärk, huvudvärk, öroninflammation och skarpa axelsmärtor, plus en del självförvållade bekymmer. För att inte nämna det att den gav mig min mens åtta dagar tidigare en det jag de senaste månaderna lyckats lura i mig var någon form av regelbunden cykel.
Så nu sitter jag och är gnällig över alltsammans. Napraxenet hjälper mot mensvärken och dövar marginellt öron- och axelsmärtan, så jag har väl i alla fall det att vara tacksam för. Och jag vet att illamåendet är självförvållat. Det är mitt naturliga sätt att reagera på nedstämdhet och ångest, och det har jag så det räcker och blir över idag.
Så jag inte låter som att jag har gått och blivit alldeles emo (really, what's the change?), så måste jag säga att långt ifrån allt är så piss som det låter när man lyssnar på mitt gnäll. När jag gör roliga saker och umgås med vänner så är jag jätteglad, problemet är bara att jag inte kan hålla kvar den känslan till när jag blir själv igen.
But speaking of fun things, jag var ute på klubb Zebra med Alice och Simon igår. Och som vi sa igår: har man blivit presenterad för Plura så har man haft en bra kväll!
- Lisa
Tomorrow
Jag borde plugga med sitter och skriver utkast till sånger istället...
Will you remember me tomorrow, next week, next year?
'Cause last time we spoke you said
none of the things that I needed to hear
Like: "Honey I'll miss you",
or even "I'll call you sometime, maybe?"
And for that I hate you
But not as much as I hate me
For knowing I could have had the memory of waking up next to you.
I dug ditches, and you built bridges but I burned them down again.
You don't know me, so how could you know that
that spark in my eye meant I've never felt this way before.
And I miss you
But I have no reason to
-- -- -- --
Folks say "Tomorrow will be a better day"
I say "Maybe, but tomorrow will bring him
one day further away from me."
But maybe tomorrow will be the day that I find the words
to describe to you why I couldn't say yes,
though I've never wanted anything more than I wanted you that night
Will you remember me tomorrow, next week, next year?
'Cause last time we spoke you said
none of the things that I needed to hear
Like: "Honey I'll miss you",
or even "I'll call you sometime, maybe?"
And for that I hate you
But not as much as I hate me
For knowing I could have had the memory of waking up next to you.
I dug ditches, and you built bridges but I burned them down again.
You don't know me, so how could you know that
that spark in my eye meant I've never felt this way before.
And I miss you
But I have no reason to
-- -- -- --
Folks say "Tomorrow will be a better day"
I say "Maybe, but tomorrow will bring him
one day further away from me."
But maybe tomorrow will be the day that I find the words
to describe to you why I couldn't say yes,
though I've never wanted anything more than I wanted you that night
Köttet är svagt
Träningsvärk, dansens baksmälla... Precis som en riktigt tuff bakfylla så får smärtan i benen mig att stanna i sängen hela dagen, men precis som efter en riktigt bra fest så är det helt värt det.
Igår var en bra dag. Jag var på balettakademiens öppna hus för att prova på balett, men det slutade med att jag gick på fyra olika en-timmes danspass. Första passet var maculelé, en dans med samma rötter och liknande upplägg som capoiera, som var en pärs för både benmuskler och min icke-existerande kondition. Trots det så var det en av de roligaste saker jag provat på senare tid.
Efter det så blev det show-/broadwayjazz, något som jag faktiskt spanat in innan eftersom det är nåt som jag gärna vill lära mig. Och visst, det var roligt, speciellt när vi fick dansa till både Bad Things och Money, men det gick lite för fort för min lördagströtta hjärna. När det passet var över skulle jag egentligen gått på lyrical jazz också, men bestämde mig för att ta en paus och gå och äta lunch istället.
När jag var mätt och belåten var det dags för musikalteater. Eftersom jag redan går i musikalteater på studiefrämjandet så var jag egentligen inte intresserad av att börja i kursen, men det är alltid kul att få en extra gratislektion. Och kul var det. På 45 minuter hann vi med att både sjunga, öva in en kort koreografi, koreografera lite själva och jobba med karaktär. Över lag så var det väldigt likt de lektioner som jag brukar gå på, så jag lär inte byta skola (även om man på balettakademien får pianist) eftersom jag inte har råd att betala 1300 extra, och dessutom byta grupp...
Igår var en bra dag. Jag var på balettakademiens öppna hus för att prova på balett, men det slutade med att jag gick på fyra olika en-timmes danspass. Första passet var maculelé, en dans med samma rötter och liknande upplägg som capoiera, som var en pärs för både benmuskler och min icke-existerande kondition. Trots det så var det en av de roligaste saker jag provat på senare tid.
Efter det så blev det show-/broadwayjazz, något som jag faktiskt spanat in innan eftersom det är nåt som jag gärna vill lära mig. Och visst, det var roligt, speciellt när vi fick dansa till både Bad Things och Money, men det gick lite för fort för min lördagströtta hjärna. När det passet var över skulle jag egentligen gått på lyrical jazz också, men bestämde mig för att ta en paus och gå och äta lunch istället.
När jag var mätt och belåten var det dags för musikalteater. Eftersom jag redan går i musikalteater på studiefrämjandet så var jag egentligen inte intresserad av att börja i kursen, men det är alltid kul att få en extra gratislektion. Och kul var det. På 45 minuter hann vi med att både sjunga, öva in en kort koreografi, koreografera lite själva och jobba med karaktär. Över lag så var det väldigt likt de lektioner som jag brukar gå på, så jag lär inte byta skola (även om man på balettakademien får pianist) eftersom jag inte har råd att betala 1300 extra, och dessutom byta grupp...
Sista lektionen, och den jag egentligen planerat att gå på, var klassisk balett för vuxna. Det var en konstig kombination av förnedring och egoboost. Läraren var väldigt strikt och lät arg varje gång vi gjorde fel. I rättvisas namn så kan det delvis haft att göra med att han bröt en del, och därför blir nyanserna i språket svårare att uppfatta. Egoboosten kom genom att många gånger när han försökte rätta till felen så pekade han på mig och sa att jag gjorde rätt.
Men jag tror nog att lektionen hade kunnat vara lite roligare om jag inte redan hade ont i båda mina lår, så att jag inte kunde sträcka mina ben som jag skulle...
Men jag tror nog att lektionen hade kunnat vara lite roligare om jag inte redan hade ont i båda mina lår, så att jag inte kunde sträcka mina ben som jag skulle...
Så här dagen efter så känner jag som sagt konsekvenserna av att ha tränat för mycket på samma dag... Men det är okej, allt jag behöver göra idag är ändå att läsa ut Processen, och det kan jag göra i min säng.
Kaffe och Kafka
Skolstart och kaffeavvänjning
Nu har skolan börjat igen efter ett underbart, och som vanligt för kort jullov. Som sista termin på gymnasiet så är jag förberedd på en termin med mycket stress och arbete, men vi kan ju alltid hoppas att man kan döma efter min första vecka.
Den här veckan har jag nämligen sammanlagt haft fem lektioner. Tre i tisdags, och två idag. Som första vecka är det helt okej. Så då kanske det passar att det är just den här veckan som jag försöker bryta mitt beroende och dra ned på mitt kaffeintag.
Jag bestämde mig i tisdags efter att mitt högra ögonlock börjat rycka okontrollerat under min Barcelonaresa i helgen. När jag kom hem så kollade jag med alla hypokondrikers bästa vän, internetläkare, som informerade mig om att det vanligaste skälen till att ögonlock börjar rycka är sömnbrist och överkonsumtion av kaffe och alkohol. Eftersom jag utsatt min kropp för allt detta de senaste veckorna så kände jag att det kanske var dags för en förändring.
För att börja bakifrån: alkoholen. Den senaste tiden har jag dels varit på körläger, där jag drack (mycket måttliga mängder) öl och whiskey varje kväll och var på två fester där jag drack mer, och varit i Barcelona och festat lördag och söndag. Det kanske låter som ganska stora mängder under en kort tid (två veckor), men eftersom det var speciella omständigheter så är det heller inte så svårt att undvika att dricka så frekvent nu när jag är tillbaka i det vanliga livet. Så alkoholen känner jag inte att jag behöver jobba så mycket på.
Sen kaffet... Under körveckan var jag uppe i fem-sex koppar om dagen, sen kom jag hem och fortsatte att dricka liknande mängder. I Barcelona höll jag mig till en stor latte på Starbucks varje dag. De sista dagarna så drack jag faktiskt mindre kaffe än jag brukar, men det fick mig också att inse att jag kanske drack lite väl mycket innan. En vanlig skoldag brukar ligga på minst två stora (fyra vanliga) koppar, oftast mer, så känns det som en bra sak att dra ned på. Så nu ligger mitt intag på max en kopp om dagen.
Och sist, sömnen. De senaste två veckorna har jag sovit i genomsnitt 4-5 timmar per natt, så jag skulle gissa att det är den mest logiska anledningen till mitt ryckande öga. Nu har jag därför sett till att sova minst åtta timmar per natt sen jag kom hem, och det har fungerat fint hittills.
Så, vad jag uppnått med detta? Jo, ögonlocket rycker minst lika mycket som förut. Att sluta dricka kaffe har dock lett till att jag somnar lite överallt. Till exempel på en historielektion klockan tio på morgonen, trots att jag sovit mina åtta timmar på natten. Och i soffan, när jag sovit elva timmar innan. Kanske har jag ett riktigt beroende?
Yours sincerely, Lisa
The aftermath
Jag tänkte att jag kanske ska lägga in en snabb kommentar på valresultatet igår. Det kom ju knappast som en chock, Sverigedemokraterna kom in, alliansen vann och Socialdemokraterna backade (inte helt otroligt att det var på grund av Mona Sahlin), så egentligen finns det väl inte så mycket att lägga till efter igår.
Men jag har ändå tilltro till att det svenska folket är ganska vettiga i slutändan. Folk har redan börjat protestera mot Sverigedemokraternas riksdagsplats, och även om det inte gör, eller bör göra, något skillnad (det var trots allt ett demokratiskt beslut som inte kan ändras efter den som skriker högst) så skickar det ett tydligt budskap till resten av landets politiker.
Och till de som säger att vi gnäller: så klart vi gör. Vi har gjort allt vi kunnat för att förhindra detta, men det var bortom vår kontroll. Om det inte ska göra oss lite nere, så vad?
Val 2010
Idag, 19 september 2010, går jag till val för första gången. Den optimistiska demokratiälskaren i mig jublar oc
h ser sin chans att förändra världen vi lever i. Pessimisten är inte lika upprymd. Vad jag kan se så tycks valet redan vara avgjort, och inte på ett sätt som jag velat se det. Som det ser ut nu så lär högern med största sannolikhet vinna, och Sverigedemokraterna lär komma in i riksdagen.
Högerblockets vinst skulle inte skada mig allt för mycket (förutom att det går emot min ideologi), speciellt inte min ekonomi, eftersom jag trots allt är en övre medelklass-unge med en höginkomsttagarförälder och ett spar-/fondkonto som redan vid 18 års ålder är relativt fullt. Vår familj skulle säkert vara en av dem som gynnas av skattelättnader och dylikt. Saken är bara den att jag som uppfostrats in i socialdemokratin (ideologin, inte partiet) sedan födseln har lärt mig att sätta samhällets behov över mina egna. Detta tycks ha ignorerats i detta val som allt för mycket handlat som vilket alternativ som ger mest pengar i plånboken.
Men något som stör mig mer än snålröstandet har varit det förbannade fixeringen vid partiledarna. Se bara drevet mot Mona Sahlin! Visst, jag tycker inte om Mona. Mest för att hon är okarismatisk och därigenom dålig på att framföra sitt partis bra åsikter. Detta betyder INTE att jag tror att hon skulle vara en dålig statsminister. I valrörelsen så må det handla om vem som är bäst på att lova stort och få med sig massorna genom tv-rutan, men när det kommer till att styra Sverige så är det irrelevant så länge man har bra politik. Och det anser jag att de rödgröna (speciellt som Miljöpartiet får mer makt) har.
Och slutligen... Sverigedemokraterna. Själva partiets existens stör mig inte nämnvärt, det kommer alltid finnas missnöjda idioter som vill ha någon att skylla på, utan det som skrämmer mig är att det finns tillräckligt många lättlurade idioter som faktiskt går på deras propaganda. Det om något är ju en indikator på att det faktiskt är något fel på vårat svenska skolsystem. Det finns nämligen ett skäl till att vi har historieundervisning i skolan; det är för att vi inte ska upprepa tidigare generationers misstag. Och att efter en finanskris rösta på ett främlingsfientligt missnöjesparti måste onekligen räknas som ett av de större historiska misstagen. Sen tycks skolan (okej, vi kan inte enbart skylla på skolan, eftersom många av Sverigedemokraternas röster kommer från folk som inte gått särskilt länge där) även ha misslyckats med att lära ut något som kallas källkritik och statistiktolkning. Mer än så tänker jag inte säga på ämnet, eftersom jag tvivlar på att jag har några Sverigedemokratiska läsare, så att skriva mer om varför deras politik är värdelös hade varit att sparka in öppna dörrar.
Om 40 minuter går jag och röstar (sen ska jag iväg på tre timmars musikalrep). Se till att göra det samma!
/Lisa
Demokrati - 2010 edition
Det är allt en spännande tid vi lever i. I flera generationer så har våra släktingar slagits för demokrati och jämnlikhet mellan klasser och allt vad det heter. Och vad händer nu? Under samma vecka lyckas vi effektivt kränka båda dessa värderingar. Att riksdagen går in och väljer att ignorera ett folkömröstningsbeslut är visserligen inget nytt, men att få in detta under veckan när hela Sverige har gått och blivit alldeles våta i byxorna av monarkistisk yra.
Misstolka mig rätt, jag tycker att prinsar och prinsessor är underbara, men de kanske inte riktigt hör hemma i det demokratiska och jämnlika land vi vill se oss som? Kungafamiljen kan vara väldigt trevlig underhållning, men det finna redan kändisar som har mycket smaskigare skandaler, och som vi inte behöver betala ett öre (om vi då inte är lagliga och köper film och musik) för att få njuta av.
Och till frågan om kärnkraften. Visst, den har kommit lite i skymundan bakom klimathotet från växthuseffekten, och i det sammanhanget så ser ju kärnkraft ut som rena rama svanen-produkten. Men vi får inte glömma att det faktiskt finns ett skäl till att Sveriges befolkning en gång röstade mot kärnkraften. (Nej, inte för att befolkningen på den tiden inte visste bättre) Det fanns ett skäl till att mina föräldrar var djupt engagerade i sina barns framtid långt innan jag och mina syskon ens var påtänka, och att jag fortfarande varje dag bär mina böcker till skolan i en tygkasse med en stor sol på framsidan.
Det handlar som sagt om framtiden. Inte bara för oss, utan för fler generationer än vad jag orkar räkna till. Till skillnad från till exempel växthuseffekten så kan vi inte se effekterna som mer eller mindre långsamma föräldringar av klimatet. För sanningen är att kärnkraft inte är så farligt. Så länge inget går fel det vill säga. Men hur stor är chansen att inget kommer gå fel under de 100 000 år som kärnavfallet ska förvaras efter användning?
Oj, vad mycket jag hade kunnat spy galla i det här inlägget... Men jag ska sluta här och förhoppningsvis få lite sömn i natt. Kanske orkar jag rätta till felen i den här texten imorn.
God natt
Misstolka mig rätt, jag tycker att prinsar och prinsessor är underbara, men de kanske inte riktigt hör hemma i det demokratiska och jämnlika land vi vill se oss som? Kungafamiljen kan vara väldigt trevlig underhållning, men det finna redan kändisar som har mycket smaskigare skandaler, och som vi inte behöver betala ett öre (om vi då inte är lagliga och köper film och musik) för att få njuta av.
Och till frågan om kärnkraften. Visst, den har kommit lite i skymundan bakom klimathotet från växthuseffekten, och i det sammanhanget så ser ju kärnkraft ut som rena rama svanen-produkten. Men vi får inte glömma att det faktiskt finns ett skäl till att Sveriges befolkning en gång röstade mot kärnkraften. (Nej, inte för att befolkningen på den tiden inte visste bättre) Det fanns ett skäl till att mina föräldrar var djupt engagerade i sina barns framtid långt innan jag och mina syskon ens var påtänka, och att jag fortfarande varje dag bär mina böcker till skolan i en tygkasse med en stor sol på framsidan.
Det handlar som sagt om framtiden. Inte bara för oss, utan för fler generationer än vad jag orkar räkna till. Till skillnad från till exempel växthuseffekten så kan vi inte se effekterna som mer eller mindre långsamma föräldringar av klimatet. För sanningen är att kärnkraft inte är så farligt. Så länge inget går fel det vill säga. Men hur stor är chansen att inget kommer gå fel under de 100 000 år som kärnavfallet ska förvaras efter användning?
Oj, vad mycket jag hade kunnat spy galla i det här inlägget... Men jag ska sluta här och förhoppningsvis få lite sömn i natt. Kanske orkar jag rätta till felen i den här texten imorn.
God natt
...
Idag var den första dagen som jag egentligen inte kände för att skriva här. Men eftersom det här är min (aningen publika) dagbok, så bestämde jag mig för att det skulle vara bättre att göra det.
Dagen började vanligt, med att jag vaknade 7, men den somnade om och inte orkade ta mig ur sängen förrän 11. Efter det så gjorde jag ingenting (läs: byggde hus i sims) till klockan halv tre när jag slutligen orkade mig in till stan i jakt på en bikini. För några veckor sedan så hittade jag en snygg bikini på hm, problemet är bara att underdelen enbart finns i stl 42. Visst att jag har gått upp lite i vikt på senaste tiden, men jag är inte riktigt där än. Så det slutade med att jag köpte en annan bikini från hm, i liknande modell som var mycket billigare och faktiskt satt lite snyggare. problemet var bara det att jag visste att min syster precis hade köpt en likadan... Jaja, vi får väl bara undvika att synas ihop i sommar. Det lär ju inte finnas någon risk för hopblandning av plaggen, med tanke på att hennes är i storlek 36 och 34, medans mina är i 38. Yay för smala systrar (som dessutom har fått större bröst än en själv *blänger argt*)!
När jag kom hem från stan så tänkte jag ha en lugn kväll, förhoppningsvis kunna träffa nån kompis, men annars bara göra ingenting. Detta blev plötsligt lite jobbigare när mina föräldrar ringde hem och berättade att min farmor har dött.
Visst, hon har varit sjuk i över ett år, och sängliggandes sen i vintras, men jag tror ändå inte att jag lyckats smälta det. Jag har inte gråtit och allt känns alldeles för normalt. Kanske är detta på grund av att jag sällan träffade mina farföräldrar mer än ett par gånger per år, men mest är det nog för att det inte sjunkigt in. Jag kommer nog att klara av kvällen ganska bra, men känner mig lite orolig över hur jag kommer må när jag har gått och lagt mig, eftersom det är då saker brukar bli svårast.
R.I.P. Iréne Petterson - hoppas att du får vara med farfar nu.
Dagen började vanligt, med att jag vaknade 7, men den somnade om och inte orkade ta mig ur sängen förrän 11. Efter det så gjorde jag ingenting (läs: byggde hus i sims) till klockan halv tre när jag slutligen orkade mig in till stan i jakt på en bikini. För några veckor sedan så hittade jag en snygg bikini på hm, problemet är bara att underdelen enbart finns i stl 42. Visst att jag har gått upp lite i vikt på senaste tiden, men jag är inte riktigt där än. Så det slutade med att jag köpte en annan bikini från hm, i liknande modell som var mycket billigare och faktiskt satt lite snyggare. problemet var bara det att jag visste att min syster precis hade köpt en likadan... Jaja, vi får väl bara undvika att synas ihop i sommar. Det lär ju inte finnas någon risk för hopblandning av plaggen, med tanke på att hennes är i storlek 36 och 34, medans mina är i 38. Yay för smala systrar (som dessutom har fått större bröst än en själv *blänger argt*)!
När jag kom hem från stan så tänkte jag ha en lugn kväll, förhoppningsvis kunna träffa nån kompis, men annars bara göra ingenting. Detta blev plötsligt lite jobbigare när mina föräldrar ringde hem och berättade att min farmor har dött.
Visst, hon har varit sjuk i över ett år, och sängliggandes sen i vintras, men jag tror ändå inte att jag lyckats smälta det. Jag har inte gråtit och allt känns alldeles för normalt. Kanske är detta på grund av att jag sällan träffade mina farföräldrar mer än ett par gånger per år, men mest är det nog för att det inte sjunkigt in. Jag kommer nog att klara av kvällen ganska bra, men känner mig lite orolig över hur jag kommer må när jag har gått och lagt mig, eftersom det är då saker brukar bli svårast.
R.I.P. Iréne Petterson - hoppas att du får vara med farfar nu.
Hästfest i Floda
Idag var jag som sagt ute och hälsade på min lilla häst, Drengur. Inför den 40 minuter långa promenaden från stationen till stallet hade jag utrustat mig med tre olika solskydd och en flanellskjorta. Tro fan att min rygg ändå bränner lika mycket som nånsin.
Bortsett från diverse brännskador så har det dock varit en mycket trevlig dag. Amanda, som inte har sett en häst på nära håll på tre år (trots att hon rent tekniskt äger en) hängde med mig ut. Hon red även runt en stund på min ponny, vilket resulterade i ett antal fina filmer, och inte lika många fina bilder. En mindre fin bild kommer här:
Man ser ju i alla fall att lille Dreggel kan sträcka på benen?
Efter ett antal timmar i stallet så gick färden vidare till Floda, med ett kort stopp på någon form av badplats för ett kort, svalkande bad. Väl i Floda avnöjts en trevlig senlunch på en thairesturang vid centralen (med ytterligare ett kort avbrott, eftersom jag var tvungen att jogga in till 'centrum' för att ta ut pengar), innan Amanda gick för att vaccinera sig och jag åkte hem till Göteborg igen.
Inne i Göteborg insåg jag att vädret inte var riktigt lika varmt på kusten som i skogen, och kände mig lite lätt malplacerad med mina korta shorts i den kalla vinden. Detta, i kombination med medvetenheten om att jag stank häst, gjorde att jag längtade väldigt starkt efter att komma hem och duscha. Dessvärre så behövde jag åka in till kungsportsplatsen för att få mina solglasögon (som jag glömde hos Clara i tisdags). Claras buss var sen, så jag höll på att missa min, men med en halv sekund på oss så lyckades vi klara av en överlämning i bästa 'hemlig agent'-stil. Det var nog otroligt coolt för betraktarna på hållplatsen.
Sen jag kom hem har jag nu bara försökt vårda det lätta solsting jag har dragit på mig under dagen. Och spelat lite sims. Ja, jag vet att jag är en 10-åring innerst inne.
Ha det häst, Lisa
Bortsett från diverse brännskador så har det dock varit en mycket trevlig dag. Amanda, som inte har sett en häst på nära håll på tre år (trots att hon rent tekniskt äger en) hängde med mig ut. Hon red även runt en stund på min ponny, vilket resulterade i ett antal fina filmer, och inte lika många fina bilder. En mindre fin bild kommer här:
Man ser ju i alla fall att lille Dreggel kan sträcka på benen?
Efter ett antal timmar i stallet så gick färden vidare till Floda, med ett kort stopp på någon form av badplats för ett kort, svalkande bad. Väl i Floda avnöjts en trevlig senlunch på en thairesturang vid centralen (med ytterligare ett kort avbrott, eftersom jag var tvungen att jogga in till 'centrum' för att ta ut pengar), innan Amanda gick för att vaccinera sig och jag åkte hem till Göteborg igen.
Inne i Göteborg insåg jag att vädret inte var riktigt lika varmt på kusten som i skogen, och kände mig lite lätt malplacerad med mina korta shorts i den kalla vinden. Detta, i kombination med medvetenheten om att jag stank häst, gjorde att jag längtade väldigt starkt efter att komma hem och duscha. Dessvärre så behövde jag åka in till kungsportsplatsen för att få mina solglasögon (som jag glömde hos Clara i tisdags). Claras buss var sen, så jag höll på att missa min, men med en halv sekund på oss så lyckades vi klara av en överlämning i bästa 'hemlig agent'-stil. Det var nog otroligt coolt för betraktarna på hållplatsen.
Sen jag kom hem har jag nu bara försökt vårda det lätta solsting jag har dragit på mig under dagen. Och spelat lite sims. Ja, jag vet att jag är en 10-åring innerst inne.
Ha det häst, Lisa
BH-bränna of '10
Okej, jag ljög, bilden på årets sexigaste bränna kommer redan nu. Den kanske inte ser på extremt röd ut nu, men tänk att jag inte hade de vita linjerna innan idag. Det finns skäl till att bleka människor ska vistas i skuggan.
Cykeltur
Idag gav sig Simon, Alice och jag ut på en cykeltur. Vägen ledde till först till Hovåsbadet, där vi festade på Alices medhavda matsäck, och sedan vidare till Askimsbadet för att jag och Simon skulle kunna köpa oss lite mat. På Askimsbadet tillbringades sedan ett antal timmar i solen på en fin jordgubbsfilt. Under denna tid fick vi reda på att Simon kunde hjula (filmbevis finns!) och att jag inte kunde det.
När "mitt på dagen" börjat bli eftermiddag så drog flyttlasset vidare till Simons mammas hus i Änggården, där vi gjorde otroligt goda kaffeshakes som avnjöts i solen på balkongen. Ungefärligt recept var:
- Ganska mycket mjölk
- Några kulor vaniljklass
- Lite socker
- Lagom mycket espresso
- En mängd is
Väl ute på balkongen gjorde vi en mer eller mindre trevlig upptäckt. En dag ute i den gassande solen hade förvandlat min och Simons lite för nordiska hudton till en som mer kan liknas vid en kräftas. Min kanske lite mer än Simons, då han åtminstone hade lite färg innan. Alice var mestadels opåverkad. Jag vill också ha en förälder med mer exotisk bakgrund än norrland!
Kan hända att fotografier på min otroligt attraktiva bränna kommer upp imorn, om den fortfarande ser lite glödande ut. Men så har jag ju också planerat att tillbringa större delen av dagen i stallet, så erfarenhet säger mig att den lär bli ännu värre.
Alice: This is my sexy face!
Ännu en dag till ända
Så har ännu en dag gått ur den sommarlediga tonårsflickans liv. Idag har hon hunnit med att:
God natt, sov sött och dröm om alla småkryp du mött!
- bli nekad p-piller på grund av för högt blodtryck
- tillsammans med Hanna vinna på Alias
- glömma sina solglasögon i partille
- ha sönder och laga sin iPhone
- överkomma sin internetköpsfobi och boka biljett till Arvika
God natt, sov sött och dröm om alla småkryp du mött!
Sms-inlägg
Provar att skicka in ett sms-inlägg. Djävligt trevligt om det vill fungera, eftersom allt blir så mycket smidigare med mobilen. / Lisa Edit: Tydligen fungerade det, vilket betyder att det antagligen kommer komma in många korta, ogenomtänkta och oredigerade inlägg i framtiden :) Enjoy!
Sommarlov
Nu är det äntligen dags för mitt sista sommarlov någonsin! *
Jag firar med att börja lovet med en elak förkylning och rejäl mensvärk... Woho! Det som är bra med det är att jag kan komma undan med att tillbringa mina dagar med att äta muffins och dricka kaffe utan att någon klagar på mig.
Något roligt som har hänt den här veckan är i alla fall att en video från vår cancan har kommit upp på youtube. Min lärare tycker visserligen (med goda skäl) att det är jobbigt att folk lägger upp hennes koreografi på youtube utan att fråga, men för oss andra så är det väldigt intressant att se hur vi faktiskt ser ut. Ja, vi är förbannat osynkade och jag ser fördjävlig ut när jag dansar, men jag är ändå impad av hur mycket vi lyckats sätta. Dessvärre så är jag i fokus nästan hela tiden, eftersom jag är bredvid hon vars vän har filmat... (Eh, den meningen var lite inkorrekt: Jag står bredvid Julia, Julias kompis har filmat.) Det ser dessutom ut som om jag visar magen hela tiden, det gör jag inte, det är bara så att jag är så blek att ett vitt linne ser hudfärgat ut på mig.
Jag vill inte lägga upp videon här (vill inte ha the wrath of Louise på mig), men jag kan länka till vår grupp på facebook, där våran cell block tango från förra kulturkalaset och mängder av bilder från de senaste tre terminerna också ligger.
http://www.facebook.com/group.php?gid=131604080183208&v=wall&ref=ts
Kramar, Lisa
*Ja, jag vet att man har sommarledigt när man läser vidare/jobbar, men det är inte riktigt samma sak.
Jag firar med att börja lovet med en elak förkylning och rejäl mensvärk... Woho! Det som är bra med det är att jag kan komma undan med att tillbringa mina dagar med att äta muffins och dricka kaffe utan att någon klagar på mig.
Något roligt som har hänt den här veckan är i alla fall att en video från vår cancan har kommit upp på youtube. Min lärare tycker visserligen (med goda skäl) att det är jobbigt att folk lägger upp hennes koreografi på youtube utan att fråga, men för oss andra så är det väldigt intressant att se hur vi faktiskt ser ut. Ja, vi är förbannat osynkade och jag ser fördjävlig ut när jag dansar, men jag är ändå impad av hur mycket vi lyckats sätta. Dessvärre så är jag i fokus nästan hela tiden, eftersom jag är bredvid hon vars vän har filmat... (Eh, den meningen var lite inkorrekt: Jag står bredvid Julia, Julias kompis har filmat.) Det ser dessutom ut som om jag visar magen hela tiden, det gör jag inte, det är bara så att jag är så blek att ett vitt linne ser hudfärgat ut på mig.
Jag vill inte lägga upp videon här (vill inte ha the wrath of Louise på mig), men jag kan länka till vår grupp på facebook, där våran cell block tango från förra kulturkalaset och mängder av bilder från de senaste tre terminerna också ligger.
http://www.facebook.com/group.php?gid=131604080183208&v=wall&ref=ts
Kramar, Lisa
*Ja, jag vet att man har sommarledigt när man läser vidare/jobbar, men det är inte riktigt samma sak.
